Blogga eller sluta det är en aktiv fråga idag hemma hos oss :)
Eller rättare sagt i min värld är den mest aktuell

Känns som evigheter sen sist men om man läsare inlägget som man uppdaterade med senast så förstår man nog varför bloggandet har varit lidande

 

Älsklingen blev sjukskriven enda till 1 april och är tacksam för det för han det behövde det verkligen

När han väl hade varit hemma par dagar efter begravningen så började han inse vad som hade hänt och började grubbla och tänka och liksom va inte alls närvarande vad som hände runt omkring honom

Så det va bara o ringa läkaren och sjukskriva honom innan han började må värre

Full förståelse att de är enormt jobbigt för honom fortfarande och kommer vara det resten av livet men nu börjar det lugna ner sig lite med all besök och massa prat runt omkring det hela

 

Han börjar jobba på måndag så det blir intressant och se hur det känns för honom, blir nog jobbigt innan alla beklagar sorgen på jobbet till honom men det blir första veckan bara nog innan då alla hans 400 kollegor har träffat honom :)

 

Nu åter till vardagen

 

Leila har fått sin andra spruta och inte fått någon reaktion varken feber eller att hon var gnällig

Tack Gud för det

Sen har hon blivit 5 månader alltså 5 månader känns som det var igår man gick här och önskade det blev oktober månad då hon var beräknad

 

Sen dessutom har det redan passerat 4 år sen vår älskade mormor gick bort och i juni blir de 4 år sen morfar gick bort och dem gick bort inom 3 månader efter varandra

Helt sjukt hur snabbt tiden går

 

Dessutom har det hunnit passera 5 år sen jag och älsklingen träffades och det är ännu sjukare och när jag väl tänker tillbaka på mina o Arminas samtal om giftemål och barn vill jag bara skratta :)

 

Som det sägs efter regn kommer sol och det är verkligen så

 

Annars händer inte mkt förutom massa släkt besök och massa skit snack på alla håll

 

Det har säkert hänt mkt mer än det jag har nämnt men ja orkar bokstavligt inte tänka tillbaka just nu för sängen kallar :)

 

Åter kommer snart igen

 

Go natt

Det känns faktiskt så trots det är ens egen födelsedag idag så är de liksom läääängsta dagen på länge
Uppdatering har varit illa verkligen men kan inte rå för det just nu finns viktigare o roliga saker framför oss

Ja idag blev man ett år äldre ett år närmare 30 men ingen kris
Känner mig inte gammal eller försenad till något
Har två underbaraste barn och världens bästa man och världens finaste o bästa familj
Vad mer behövs det

Som ja nämnt i något inlägg innan så är vår farmor sjuk och hon har haft massa besök så det har varit släkt träff varannan dag typ och kan gått säga att de kan räcka nu
Nu har hennes dotter från Slovenien varit och hennes barnbarn så åter igen full hus och så även släktingarna från Sthlm va på besök

Ja nog om de Igår när vi väl va hos farmor så fick älsklingen ett samtal från hemlandet från sin bror att hans mamma åter igen har åkt på 4:e hjärtinfrakt Dem säger man överlever inte den 3:e men tydligen har hon gjort det och nu är de bara en tids fråga innan hon andas ut Hoppet är lagd åt sidan efter allt hon har fått gå genom så har även läkarna tappat hoppet
Hon e fullt medvetslös fortfarande och befinner sig i koma och älsklingen körde igår vid 23 tiden härifrån och fortfarande är han inte framme Så sjukt att alltid känns längre än vanligtvis
Det enda han hoppas på hitta henne levande så hon e liksom inkopplad i masssa apparater
Jag har bokstavligt inga ord mer och säga om fallet och hoppas bara han kommer snart fram
Tur att pappa satte sig direkt i bilen och körde iväg med han och sjuk anmälde sig på jobbet för att vara me han hela vägen
Jag sa ju har ju världens bästa familj

Nej nu ska ja mumsa vidare på min tårta som älsklingen hade beställt till idag och invänta samtal från han och se om dem är framme

Go natt så hörs vi

Ps: Träningen har blivit lidande pga sjukdomar och för många släkt besök haha
Men de tar vi igen

God Bye :)